Adolf Hitlers chaufför och livvakt Emil Maurice (1897–1972) spelade en nyckelroll i nationalsocialismens allra tidigaste historia – samt i Hitlers privatliv. Han blev den första chefen för den lilla operettliknande stormtrupp som kom att utvecklas till de väldiga organisationerna SA och SS, och som hängiven slagskämpe vid Hitlers sida var han den enda som fick dua Führern – en ynnest som varken Himmler, Göring, Goebbels eller Speer åtnjöt. Men som fästman till Hitlers systerdotter Geli Raubal kom vänskapen att ställas på hårda prov, och de båda männen skildes åt som ovänner.
Få områden i vår moderna historia har varit lika mytomspunna och omskrivna som Hitlers privatliv. Med hjälp av unikt källmaterial har historikern Anna Maria Sigmund lyckats lägga de sista pusselbitarna i Hitlers förhållande till sin unga systerdotter och hennes skandalomsusade självmord.
Boken är också en ingående studie i den extrema och motsägelsefulla raspolitik som genomsyrade Hitlers parti och senare den tyska staten under hans ledning. Emil Maurice visade sig nämligen ha judiska förfäder, och skaffade sig på så vis mäktiga fiender inom den rörelse som han själv hade varit med om att skapa. I synnerhet hans efterträdare som SS-chef, Heinrich Himmler, var ute efter Maurice – men den gamla vänskapen till Hitler räddade den judiskättade nationalsocialisten från naziregimens terror. Som enda ”hederarier” inom SS utgör Emil Maurice en symbol för hur ett omänskligt system kortsluts av sin inneboende absurditet.
Anna Maria Sigmunds bok ger en fascinerande och detaljerad inblick i den nationalsocialistiska rörelsens allra tidigaste historia. Hennes blick för komplexfyllda människoöden och kvinnoperspektiv har varit kännetecknande för hennes historiska forskning.
